Vad larvig du är!

En sak som jag tänker på, och tyvärr stöter på ibland, är den rättigheten människor tar sig att kommentera,förlöjliga och fördöma andra människors val. 

Om en person, men tydlig övervikt äter mat från tex McDonalds, säger då någon "borde du verkligen äta det där?"
Nej.

Träningsgläda människor få "stå ut" med alla möjliga sorters kommentarer. 
Två situationer som är rätt standard, men som såklart inte uppstår samtidigt, utan vid olika tillfällen: 

I fikarummet:
Träningsglad person sträcker sig efter en kaka.
"Kan du äta sånt där? / ska du verkligen äta det där?" 
Eh ja? 
Om det är någon som faktiskt kan äta det, så är det väl personen som gör av med motsvarande energi? 
Ska någon med "behaglig rondör" ifrågasätta ? 

Eller det motsatta i fikarummet:
Träningsglad person tar inte en kaka. 
"Varför äter du inte kakor för? Du som är så smal/tränar så mycket, du behöver väl inte inte tänka på sånt?" 
Svaret kan ju enkelt vara att nej, jag har koll på vad jag äter. 
Orden "vad larvig du är, ta en kaka och gå en minut extra på bandet då" slinker lätt ur arbetskamraten. 

Jaha. Då väljer jag väl att vara larvig då. För jag har gjort ett aktivt val, att ha koll på mängden energi jag stoppar i mig, och ha koll på varifrån den energin kommer ifrån. Jag har en bild av hur min kropp ska fungera och klara av, därför försöker jag ta hand om den. Men visst, jag är fjantig som bryr mig om hur jag lever.

Ska vi som väljer bort kakan , behöva ta arbetskamraters dåliga samvete, i form av hårda ord, pikar och fördömande blickar? 
Eller om vi faktiskt vill ta kakan, bli ifrågasatta om vi verkligen vet vad vi gör? 

Ni vet reklamen för något anti-alkoholföretag? Där en kille säger att han inte vill ga en kaka till, och hela arbetslaget börjar heja att han ska ta en? Så är det fan jämt.

Men vi vet ju aldrig vad som gäller för "de andra". Hur ska de ha det? Får vi äta kakan eller inte? Vilket vi än väljer, får vi skit för.  

Någon som har erfarenhet av detta? Den som fått, eller gett kommentaren?